Kamikazepolitiker – till vilken nytta?

(17/6 2008)

Som jag skrev igår, om inte politikerna tar ansvar – personligt ansvar – efter Filip Struwes eminenta avslöjande, så förlorar jag verkligen allt hopp om vår regering.
PJ Anders Linder skriver en lysande ledarblogg på Svenska Dagbladet där han ger ett fantastiskt förslag till hur Centerpartiets riksdagsgrupp kan ta sitt ansvar och även gå i bräschen för övriga riksdagspartier. Linders förslag är att Roger Tiefensee kan gå ut med ett meddelande i den här stilen:

“Vi i centerpartiet är bestörta över nyheten om att svenska staten har massövervakat sina medborgare. Nu får det vara nog. Saken måste utredas i botten. Vi röstar nej till Lex Orwell och vi ber våra väljare om ursäkt för att det höll på att gå så här illa.”

Lysande, Anders. Fullkomligt lysande! Om Centerpartiet – eller något annat parti med någon form av självbevarelsedrift – är ens lite smarta, så gör de precis som Anders föreslår. Nå, vi får se i morgon.

Oscar Swartz kommenterar nyheten om FRA:s decennierlånga, olagliga signalspaning och datalagring i sitt inlägg FRA: Lagen faller och Reinfeldt med den. Han skriver om vad avslöjandet gör för statsministern och moderaterna, och jag må säga att jag, trots att jag aldrig har röstat blått och aldrig kommer att göra det – särskilt inte efter det här -, faktiskt blir beklämd å moderaternas vägnar, för nu har de verkligen skjutit sig själva i fötterna rejält. Oscar undrar också om det är politiker eller kamikazepiloter* i riksdagen, och frågan har verkligen ett berättigande. Varenda en som kommer att trycka på ja-knappen på onsdag kommer – som Rick Falkvinge skrev igår – att begå politiskt självmord, de blir kamikazepiloter i en fråga som, om den bifalles, kommer att sätta punkt för den demokrati vi känner och slåss för.

Teflonminne skrev för några dagar sedan att

“Jag tror att det kommer bli samma sak med FRA-lagen. Den kommer att gå igenom, plattnackarna kommer att se till att den passerar eftersom de antingen tror att den kommer att göra livet enklare eller att de har en hel del att tjäna på det, eller både och. Oavsett så kommer det passera några år, och när Orwells samhälle tillslut slagit sina klor i oss med samvetslös beslutsamhet, så kommer ingen att orka bry sig, för vi kommer vara så jävla långt inne i skiten att det är för jobbigt att ta sig ur.”

och jag tror att det ligger väldigt mycket i det. Därför är det så viktigt, så kritiskt, att vi fortsätter att försöka påverka våra folkvalda det här sista dygnet, att vi håller fast och håller i, att vi inte tappar sugen eller blir för trötta. Jag tror också att det är minst lika farligt att tro att slaget är vunnet och att slappna av därför, som att luta sig tillbaka i maktlöshet för att man tror att det inte spelar någon roll. Vi vet bättre. Vi vet att vi syns, att vi hörs, att vi kan påverka. Vi har gjort det de senaste två veckorna, låt oss påverka ända in i det sista.

I morgon ses vi.
.
.
.
.
.
* På Wikipedia står att läsa följande: Hösten 2006 utgav den japanska tidningen Yomiuri Shimbun en bok om Japans roll under andra världskriget, Kensho Senso Sekinin, som tar upp Japans ansvar för kriget. Här granskas även kamikazeprojektet och studien visar att självmordsflygarna inte alltid var så hjältemodiga kejsardyrkare utan utförde sitt uppdrag enbart för att de blev beordrade till det.

Kamikazepiloter är verkligen inte ett så dumt uttryck alls.

Jag har läst följande i samma ämne:
Anna Troberg
Henrik Sjöholm
Thomas på Selig.se
Pär Ström
Opassande
Rick Falkvinge
Janne Lindgren
Hultins tankegångar
Johan Ingerö
.
.
.
.
.

Tack Blogge!